GLP-1GIPGCG
Retatrutide
Triple-Agonist · GLP-1/GIP/GCG
5.0(4)
Från
138,86 US$
Forskningspeptider som används i prekliniska och kliniska studier av aptitreglering, glukoshomeostas och fettmetabolism. Kategorin samlar inkretinreceptoragonister som Retatrutide (GLP-1/GIP/GCG) och Tirzepatide (GLP-1/GIP), vilka verkar på flera hormonreceptorer längs den gastrointestinala axeln, samt metaboliska och mitokondriella peptider som MOTS-c, AOD-9604, 5-Amino-1MQ och kofaktorn NAD+. Alla peptider tillhandahålls med 99 % HPLC-renhet uteslutande som Research Use Only.
Forskningspeptider kring aptit, glukoshomeostas och fettmetabolism: från trippelagonisten Retatrutide och dualagonisten Tirzepatide till mitokondriella peptider som MOTS-c och kofaktorn NAD+. Alla aktiva substanser tillhandahålls med 99 % HPLC-renhet uteslutande som Research Use Only.
I metabolisk forskning kombineras inkretinagonister ofta med peptider som adresserar lipolys, tillväxthormonaxeln eller den mitokondriella metabolismen, till exempel Tirzepatide med Tesamorelin, Retatrutide med AOD-9604 eller MOTS-c vid sidan av en GLP-1-agonist.
Inkretinreceptoragonister är peptider som efterliknar verkan av kroppsegna tarmhormoner som GLP-1 (Glucagon-like Peptide 1) och GIP (Glucose-dependent Insulinotropic Polypeptide). I metabolisk forskning fungerar de som verktyg för att undersöka mekanismerna bakom insulinsekretion, magsäckstömning, mättnadskänsla och energibalans. Genom riktad aktivering av enstaka eller flera inkretinreceptorer kan deras bidrag till glukosreglering och fettmetabolism särskiljas. Trippelagonister som Retatrutide utvidgar spektrumet med glukagonreceptorn och möjliggör därmed undersökningar av kombinerade effekter på aptit, insulinsvar och energiomsättning inom en enda molekyl.
Under Viktkontroll samlar vi forskningspeptider som används i studier av aptitreglering, glukoshomeostas och fettmetabolism. Centralt står inkretinreceptoragonister som, beroende på molekyl, aktiverar en, två eller tre hormonreceptorer längs den gastrointestinala axeln. Retatrutide är en trippelagonist vid receptorerna GLP-1, GIP och glukagon (GCG) med en plasmahalveringstid på cirka 6 dagar (Jastreboff et al., NEJM 2023, TRIUMPH-programmet) och undersöks i modeller för fetma och metabolisk dysfunktion. Tirzepatide är en dualagonist vid GLP-1 och GIP med en halveringstid på cirka 5 dagar (Eli Lilly, SURPASS-1) och ett betydligt bredare kliniskt dataunderlag från diabetes- och fetmaforskningen. Vid sidan av inkretinerna omfattar kategorin metaboliska och mitokondriella peptider: MOTS-c, en mitokondriellt kodad peptid med en halveringstid på cirka 12 timmar (Lee et al., Cell Metabolism 2015), tillväxthormonfragmentet AOD-9604 och 5-Amino-1MQ, en lågmolekylär NNMT-hämmare, samt kofaktorn NAD+. Denna mångfald gör det möjligt att ställa aptit- och glukosstyrda mekanismer mot de lipolytiska och mitokondriella vägarna.
Inkretinagonisterna i denna kategori skiljer sig framför allt i antalet receptorer som adresseras samtidigt. Varje ytterligare receptorarm utvidgar den farmakologiska profilen och därmed de metaboliska slutpunkter som kan undersökas i prekliniska modeller. Följande översikt placerar klasserna utifrån de peptider som förs i denna kategori:
Vid sidan av inkretinaxeln samlar kategorin peptider och kofaktorer som adresserar metabolismen via helt andra mekanismer och därigenom tjänar som kompletterande jämförelsearmar. MOTS-c är en mitokondriellt kodad peptid som i forskningen kopplas till AMPK-signalvägen, insulinkänsligheten och skelettmuskulaturens energetik (Lee et al., Cell Metabolism 2015); dess halveringstid ligger på cirka 12 timmar. NAD+ är en redox-kofaktor som undersöks som systemiskt substrat i studier av energimetabolism, mitokondriell funktion och livslängd; plasmahalveringstiden ligger i intervallet cirka 1 till 2 timmar. 5-Amino-1MQ är en lågmolekylär hämmare av nikotinamid-N-metyltransferas (NNMT) och karakteriseras i prekliniska modeller i samband med adipocytmetabolism och cellulär NAD+-pool. Till skillnad från inkretinerna, som signalerar via hormonreceptorer i tarm-hjärna-axeln, ingriper dessa verktyg direkt i den intracellulära energimetabolismen. Därigenom kan aptit- och glukosstyrda vägar metodiskt rent skiljas från mitokondriella och lipolytiska mekanismer.
Peptiderna i denna kategori karakteriseras utifrån tydligt definierade slutpunkter i in vitro- och prekliniska modeller; alla storheter som nämns nedan avser uteslutande studiedesignen och inte en användning på människa. I förgrunden står mättnads- och aptitmodeller, där födointag, magsäckstömning och centrala signalvägar för energibalansen registreras. Den glykemiska kontrollen kvantifieras via glukosberoende insulinsekretion, insulinkänslighet och glukostolerans, ofta i jämförelse mellan mono-, dual- och trippelagonisterna. För den lipolytiska komponenten tjänar fettoxidation och lipolys i adipocyten som avläsningsstorheter, särskilt vid AOD-9604 och HGH-fragment 176-191, som modellerar dessa effekter utan nämnvärd IGF-1-höjning. På kroppssammansättningsnivå registreras i djurmodeller fettmassa, visceral fettvävnad och fettfri massa som readouts. MOTS-c och NAD+ kompletterar dessa slutpunkter med mitokondriella markörer som AMPK-aktivering och cellulär energistatus. På så sätt kan aptit-, glukos- och fettmetabolismstyrda mekanismer undersökas jämförande inom en och samma kategori.
Varje batch testas med högpresterande vätskekromatografi (HPLC) på 99 % renhet och bekräftas i sin molekylära identitet via masspektrometri. Analysintyg (CoA) är tillgängliga på begäran och kopplas entydigt till respektive peptid; varje produktsida anger molekylvikt, aminosyrasekvens och, där publicerat, receptoraffiniteten. Hela kategorin är märkt uteslutande som Research Use Only (RUO) och är inte avsedd för användning på människa eller djur. De lyofiliserade peptiderna är stabila vid minus 20 °C i 24 månader och bör förvaras torrt och ljusskyddat fram till användning. För försöksserier rekonstitueras de typiskt med bakteriostatiskt vatten; den resulterande lösningen är användbar vid 2 till 8 °C i 28 dagar. Att tillsätta lösningsmedlet långsamt längs vialväggen och rotera försiktigt i stället för att skaka förhindrar skumbildning och peptidnedbrytning från skjuvkrafter. Aliquotering i mindre portioner minskar upprepade frys-tö-cykler. Detaljerade protokoll för målkoncentration, volym och halveringstid finns i forskningsguiderna för Retatrutide och Tirzepatide.